Du är bäst!

För några veckor sedan såg jag att en av våra kända kvällstidningar ville uppmärksamma ”den nya supermaten”. Stora feta rubriker på löpsedlarna ropade budskapet och man lockades att få reda på vad det var för sorts mat. När man köpt tidningen och läst artikeln avslöjades sensationen. Någon hade helt plötsligt hade kommit på att det var nyttigt att äta till exempel frukt och grönt! Det visade sig handla om vanliga livsmedel som går att handla i vilket mataffär som helst. Som läsare blev jag naturligtvis besviken på vad som stor i tidningen och insåg snabbt att jag blivit lurad att köpa ytterligare ett lösnummer. Tidningen hade tjänat ytterligare några kronor på en lättlurad köpare. Vem som helst vet väl om att det är nyttigare att äta exempelvis frukt och grönt, fisk, kött och så vidare än att äta pommes frites, läsk, pizza och godis. Men i nästa stund så tänkte jag att det kanske verkligen är så att kunskapen om vad som är bra eller dålig föda kanske inte är så stor. Om så skulle vara fallet så skulle ju artikeln fylla sin funktion och allt skulle vara okay. Jag vet faktiskt inte. Eftersom den svenska befolkningen blir allt fetare för varje år som går fyller kanske artikeln sin funktion. Som sagt var, jag vet inte, eller vad tror du? Jag är nog ändå benägen att tro att tidningen ville sälja lösnummer med hjälp av sensationsrubriker. Det kan väl ändå inte vara så skralt med kunskapen hos den svenska befolkningen om vad som är bra eller mindre bra föda, eller?

Apropå häftiga rubriker kommer jag att tänka på en artikel jag såg i en tidning om friskvård för många år sedan. Det hela handlade om ”walking” det revolutionerade sättet att motionera på. Jag blev naturligtvis mycket intresserad av vad det hela handlade om. Walking (att gå) kan ju de allra flesta göra, gammal som ung. Därför tycket jag att det var mycket intressant. Men ju längre jag läste i artikeln så förstod jag att det bara handlade om att just gå. Just det, promenera. Inga sensationella nyheter således visade det sig. Varför minns jag just detta då? Jo, för att få vara med i dessa ”walkingklasser” så utgick en avgift på 500 kronor för tio tillfällen. Det vill säga, folk betalade 50 kr per promenad. Detta gjorde att jag drog lite på smilbanden samtidigt som jag tyckte att det hela var tragiskt. Men det som gjorde att jag började skratta var att det fanns en fortsättningsklass som var litet dyrare. Den kostade 650 kronor för 10 tillfällen och kallades ”powerwalking”. Och vad bestod denna klass av? Jo man gick fortare! Vuxna människor som betalar för att gå. Kul?! Naturligtvis är det bra om något får folk att börja röra på sig. Men är det rätt att göra det på det här sättet? Du kan ju ringa till en kompis och ge dig ut på en promenad! Eller måste allt kallas något häftigt och kosta pengar?

Det är väl så att olika aktörer försöker utnyttja vår benägenhet att försöka hitta genvägar i livet. Vår fåfänga att bli smala, vältränade och vackra som de ideal som ideligen exponeras för våra ögon i olika media. Vi låter oss luras av sensationsrubriker som utlovar både det ena och det andra.
Hur många är det inte som har en elektrisk magtrimmer hemma som skall göra så att du får ett ”sexpack” på magen. Du som har en sådan, har du fått ett ”sexpack”?
Hur många är det inte som provat olika bantningspulver och gått ner några kilon för att inom någon eller några veckor gått upp samma kilon plus några till? Känner du igen dig?

Det finns många fler exempel där vi lockas att köpa varor och tjänster som vi egentligen inte behöver för att uppnå det vi vill. Vi köper tjänsten eller produkten och blir besvikna, ofta på oss själva. Vi har misslyckats ytterligare en gång. Vilket ibland gör att vi ger upp, sätter oss på närmaste grill och stoppar i oss frites med en stor cola. Kollar på TV eller surfar på nätet och rör oss absolut så lite som möjligt. Vi är ju redan ”loosers”. Vad spelar det för roll?
I värsta fall utsätter vi oss i desperation för kirurgiska ingrepp i form av till exempel bröstförstoringar eller fettsugningar. Börjar pumpa i oss steroider eller botox för att få ett annat utseende. Men då är du inte längre samma person. Du har blivit en produkt av ett kirurgiskt ingrepp eller en rektion av ett tillväxthormon. Risken är att du tappar bort dig själv på vägen och börja må riktigt dåligt!

Varför blir det då så här? Svaret är inte helt lätt att ge men jag skulle vilja säga så här till dig som kanske inte är riktigt nöjd med dig själv.

För det första: Börja med att inse att du duger som du är. Du är unik och det finns ingen som du. Var stolt över det!
För det andra: Om du vill förändra något i ditt liv måste du ta ett eget beslut. Du måste ge dig själv ett löfte där du lovar att genomföra det som du förutsatt dig att göra.
För det tredje: Det finns inga genvägar! Om du vill förändra något i ditt liv så är det bara du själv som kan göra det, ingen annan! ”Ett steg i taget”…
För det fjärde: Sök kunskap men var väldigt noga med att kontrollera vem du tar råd av!
För det femte: Sök hjälp direkt om du mår riktigt dåligt!

Lycka till!

Hans Törne
Leg. naprapat





Skribent:
Ditt namn:


Din e-postadress:


Mottagarens e-postadress:


Ditt meddelande:


Ingen information lagras när du tipsar.